Ja idag var det begravning…
Fy så tråkigt jag är som bara kan skriva om detta nu… Men det är lika bra att få ur sig allt elände så man kan börja leva igen…
Begravningen var fin. Mycket Jesus hit och dit och jag är ju inte direkt troende på det viset svenska kyrkan vill… Jag tyckte prästen pratade förlite om min far som ändå hann med så mycket i sitt liv. Dessutom hade han tydligen en text som han lärt sig utantill, om hur mycket vår ”vän” betytt för oss samtliga i lokalen. Istället för ”vän” hade jag uppskattat ifall han sa min fars namn. Han hette Torsten Natanael och var född den 23 februari 1923… Alltså blev han 84 och 3/4 års som han alltid har sagt att han skulle bli, så när som på 5 dagar… Men vem räknar?
Begravningen var inte hemsk, det hemska var att alla kom och kramades och ”beklagade sorgen”. Det var jobbigt. Jag är inte alls ledsen för att min far fick ett sånt slut. Ett sånt slut skulle jag önska alla igentligen. Mitt i alltihopa, sen slut..
Efteråt åkte vi till vindhammar och åt en lunch som smakade mycket gott. Många skratt hördes och det var kul och trevligt att träffa alla morbröder och mostrar och en del kusiner. Människor som man inte träffat på mångar år. Mammas granne, en rätt nyinflyttad på gatan där hon bor, var med. Det var stort tycker jag. De har känt varandra i kanske 2 år. Och många hade nog ”struntat” i att gå på sin grannes begravning efter så kort tid. Men inte de. Men där de kommer ifrån kanske de har en annan syn på sånt häringa, ska tilläggas att de inte kommer ifrån Sverige utan inflyttade. Jätte rara människor som bryr sig efter så kort tid.
När vi väl kom hem min familj (inkl barnen) så satte vi oss i soffan och pratade. Blev väl lite hungriga så vi hamna på stans japanrestaurang och åt lite japans mat. En skön avslutning på dagen i familjens gemenskap.
Imorgon så är det kulturnatta här i stan. Min son ska uppträda på Café Nova kl 21.40. Men han jobbar som ljudtekniker från kl 09.00 på morgonen och med avbrottet för sitt eget uppträdande så slutar han kl 02.00 på söndag morgon.. Det blir lång arbetsdag det!!! Själv ska jag jobba på Café Nova och servera folk (ungdomar eftersom det är ett ungdomscafé) kaffe och smörgåsar och annat gott som finns där samt plocka disk och så… Jag ska vara där mellan 19.00 och 24.00 då cafét stänger.. Det ska bli skoj!
En sak är jag lite pisst på… I torsdags sa jag till chefen att jag måste få allt färdigt för jag ska ju vara ledig i ”morn” (läs fredag dvs idag). En stund efteråt ringer han och säjer: Citat -”Jag kan inte komma på att du begärt ledigt… När gjorde du det?” Då blev jag lite kärv och sa rätt surt – Min pappa begravs då! Då hörde jag att han förstod att han trampat i klaveret. Han sa, javisst ja, du fick tidningen va’ (med dödsannonsen). Inte en ursäkt för att han glömde bort… Men ok, jag kan inte vara sur för evigt för det, men jag tycker det var klantigt. Det förklarar en del för mig ivarje fall… Det som är jätteviktigt för mig behöver inte vara jätteviktigt för andra… Men lite empati kan man väl begära.. Eller???
Nå, nu är det ivarje fall nästan över.. Asksättningen ska ske snart, när vet jag inte. Men mamma ringer väl när det är dags.
Nu hoppas jag att jag kan bli lite skojigare i fortsättningen.
Och jag hoppas att Ni stått ut med mitt ve och tandagnisslan…
Kramisar och en varmt tack för er medkänsla.
/Ulla (nu vet Ni som inte visste det innan vad jag heter igentligen)