Nu har jag haft ett kort samtal med chefen….

Jag framförde att jag inte förtjänade att bli utskälld av “kollegan” efter det att jag hade blivit tillrättavisad av honom, och att jag inte kommer att acceptera att “kollegan” höjer rösten mot mig en gång till. Utan att han då får min uppsägning på sitt bord.

Han förstod mig sa han…

Men inga konstruktiva förslag förutom att jag skulle få en “deltids” hjälp här. Men vad det har med saken att göra vet jag inte. Det är ju mera att han ska känna sig säker när jag ska vara borta eller bli sjuk.. Iofs ska det bli skönt att få dela arbetsuppgifterna med någon, så man inte alltid behöver vara på pass. Men….

Beträffande “kollegan” blev det inget mer sagt………….

Jag kom på en liknelse igår.. Om “kollegan” varit en hund, hade man först kastrerat honom om inte det hjälper så är det avlivning som står på tur… Ingen vill ju ha en ilsk hund!!! Och jag vill sannerligen inte ha en kollega som far ut och skäller ner en för en småsak. Så jag ska fundera på det där med kastrering först…..

Nu har jag ivarje fall lugnat mig lite, men arbetslusten är ju inte vad den har varit. Känns faktiskt inte så kul längre. Men det går väl över. Jag brukar glömma rätt snabbt. Men min respekt får “kollegan” inte på länge och det tar nog ett bra tag innan jag börjar prata annat med honom utan sånt som jag måste. Förresten fungerar mailen rätt bra…

Kramis

Idag har helvetet brakat löst….

 

På jobbet….

 

Jag och min kollega fajtas så stickor och strån far och flyger…

 

Det har blivit en höna av en fjäder av mitt ”lilla misstag”.

 

Det kallades till möte i ledningsgruppen.

Chefen menade att det som hänt har hänt, men att vi måste reda ut våra ansvarsområden. (Jag hade trampat in på en kollegas område, men inte den som jag fajtas med). Det är ok att ta en tillrättavisning, men den uppläxning som nu följde var inte ok. Kollegan (som jag fajtas med) började en föreläsning om mina befogenheter (!) i aggresiv och mästrande ton, något förhöjd i styrka. (Jag såg att både chefen och den andre kollegan ryggade). Han reste sig från stolen och lutade sig över bordet mot mig och fortsatte ”du borde veta din plats”! Sen började han prata om mig i tredje person, som om jag inte var där, fortfarande i aggresiv och något förhöjt röstläge. Att jag måste veta hierakin i företaget, chefen var vd och han var minsann vice vd!!! Och jag var ”ingenting”!???

 

Jag blev självklart ledsen och gick ut ur rummet utan att ha fått försvara mig alls mot denna harang. Tillsaken hör att ”kollegan” och jag är inte alls anställda i samma företag, så han kan vara så mycket vice vd han vill för mig, han är fortfarande inte MIN chef! Dock har vi samma chef kollegan och jag.

 

Men nu har jag bestämt mig. Jag tar inte en diskussion med ”kollegan” igen. Om han höjer rösten mot mig en gång till så säjer jag upp mig från mitt jobb efter 18 år. Sätter näsan i vädret och går därifrån. Jag behöver inte finna mig i sånt här!

Men tills dess tänker jag nonchalera honom. Jag ska göra det jag är anställd för, det ska jag. Men om ”kollegan” har några synpunkter på mitt jobb och på mitt agerande eller person, kan han meddela detta via mail. För höjer han rösten en gång till så går jag!

 

Jag lämnar in min uppsägning, går till doktorn som får sjukskriva mig samt till facket.

 

Det känns taskigt faktiskt att göra så här, för jag sätter ju inte min ”kollega” i klistret utan min chef och mina andra kollegor. Men chefen måste ju kunna säja ifrån mot ”kollegan” så han inte mästrar alla (som han gör idag, han mästrar t o m chefen med sitt temperament). Alla tycker han är obehaglig när han börjar ”rya”. Men han kan vara lika trevlig som dum!!

Idag har man ju faktiskt anställning och inte slavkontrakt!

 

Tack för att Ni orkade igenom detta, det ska Ni ha kram för!!!

Kramis

Ohhh, jag vet att Ni är nyfikna!!!

Idag var jag och hälsade på min dotter på BB och givetvis hennes sambo och lille Elis!!!

Här sussar han sååå sött!!!

Mormor fick hålla i bebisen och jag blev så glad så tårarna föll.. Sen skulle han sola så jag fick klä av honom alla kläderna. Han hade bajsat och pappan var fort framme och fixade.. Hade inte en chans där!!! Sola måste han i 12 timmar totalt då han är lite gul.. Så han inte blir sjuk vet ni!

Dotra var mörbultad och låg helst still i sängen. Pappan var trött och jätteglad.

Vi stannade inte så länge, men då maten tydligen inte var så god så hade de bett om att jag skulle ta med kanelbullar och det gjorde jag. En liten fest på kaffe och bulle blev det i deras lilla rum. Det var svårt att gå där ifrån. Hade kunnat ta med mig Elis som ingenting! Görsöt litet kryp det!

Men jag är ju partisk! Jag är ju mormor!!!

Kramis

Det blev en ELIS!!!

53 cm lång och 4365 gr…

Och jag är en jättlycklig mormor!!!!

Yippie!!!!

Jag går upp i atomer!!!

Inget meddelande än om att bebis är född!!!

Börjar nästan bli lite orolig!!!

MMS:a nu då, så jag slipper vänta längre!!!!

Jag tror jag blir tokig….

Igår satte de igång henne och jag har inte hört något än!!!!

Tänk om jag är mormor nu???

Eller tänk om hon håller på fortfarande, stackarn!!!

Nu väntar jag bara på att få ett MMS så jag vet vad det blev! Jo, jag vet ju att det blir en bebis, men vad det blev för sort!!!

Tänker åka upp till Tjockhult idag så jag tänkte att om hon blev färdig så skulle jag hälsa på! Men jag vet att det kan ta tid det häringa när de “sätter igång”.

Igår sms’ade hon och sa att hon hade tråkigt!!!

Nu fick jag ett sms…. Snart bebis dax!!! Yippie!!!!! 9cm öppet!!!

Kramis