Vad säjer man…
maj 15, 2008Jag vet inte om jag sagt att jag “fått hjälp” här på jobbet tidigare, men efter min dispyt med “kollegan” så föreslog min chef att jag skulle få hjälp. En “Tant” provanställdes. Hon hade fått avtalspension då den firma hon jobbade på behövde skära ner på personalen. Hon ville jobba några timmar varje vecka för att ha något att göra. Javisst, hon arbetade här 16 timmar/vecka (40%) och det kändes bra att få en kollega som delade mina jobb. Men….
Denna nya kollega var av den trögare sorten. Trots att hon fått både rutiner och anvisningar, skriftligen och muntligen, klarade hon inte av att göra något felfritt. Inte ens efter 2 månader.. Hon vikarierade för mig när jag var i Tyskland, och det blev kaos här. På onsdagen när jag började jobba efter min lillsemester lyckades hon inte med någonting. Och jag hade ju så himla massa att göra, så jag kanske var lite kort när jag blev tvungen att hjälpa henne att komma tillrätta med det som blivit fel. Det kändes så förtvivlat onödigt för hon borde veta “bättre” efter att ha arbetat 128 timmar minst..
Nå, i tisdags väntade jag på att hon skulle komma. Kl 10.05 frågade jag om någon sett henne, och enl utsago skulle hon ha stämplat in för 30 min sen.. Jag gick och kollade och mycket riktigt, men vart var tanten??? Gick in till chefen och frågade ifall “tanten” talat med honom och det hade hon gjort… Hon hade sagt upp sig och gått!!! ????
Jaja.. Jag kommer nog inte att sakna henne, men det vore bra ifall hon kommit in och sagt att hon sagt upp sig. Nu satt jag ju och väntade på henne i nästan en timme. Hon besparade oss ivarje fall omaket att säja upp henne. För det funkade ju inget vidare för henne. Men har man suttit i 30 år på ett kontor utan kollegor och fått gjort som man velat är det nog inte lätt att hamna i en situation där man har “en slavdrivare” som ser till att man “har att göra”. Och arbetsuppgifterna var väl inte så kul heller, så jag kände att jag inte kunde släppa så mycket som jag skulle vilja till henne. Så det blev nog bra så här tror jag!
Ha en underbar dag! Trots regn och rusk!
Kramis
Regn och rusk? Nej du, strålande sol och försommar i dag igen! Lagom varmt dock.
I bland är det så att extra hjälp blir mer till besvär. Jag hade en person som skulle arbetsträna hos mig. Han var hur trevlig som helst och ville verkligen men det gick bara inte! Min arbetsbörda ökade i stället och till slut bara uteblev han. Kanske var han på fel arbetsplats eller inte riktigt redo att gå vidare!
Kram!
hej Slavdrivaren! skrattar lite åt dina uttryck. Inget regn här heller, men det skulle inte skada!
Så fel det kan bli ibland! Jag har varit med om något liknande – precis som många andra har. Om det blir aktuellt någon mer gång tänker jag kräva provanställning för båda parters skull. Vem vet – det kan ju vara jag som är komplett omöjligt också?